Årets nybakade QGIS LTR (Long Term Release) är här. Varsågod och njut!

Sedan Prizren 3.34 (LTR 2024) släpptes i februari 2024 har utvecklingen gått vidare. Bratislava 3.40 (LTR 2025) innehåller både nya funktioner och buggfixar som har tillkommit tack vare återkoppling, önskemål och finansiering från QGIS-användare. Allt detta gör LTR-versionen till den bästa tillgängliga versionen av QGIS. Vi rekommenderar därför att man laddar ner och börjar använda den senaste LTR-versionen.

Man får hålla hårt i hatten om man vill hänga med. För att underlätta resan har vi samlat de förändringar som vi tycker är de allra nyttigaste och mest relevanta. Kom ihåg att detta dock endast är ett axplock av godis.

Vill du läsa mer om hur planeringen ser ut och ha koll på när nästa version släpps, så hittar du mer generell info på QGIS.org och tidplaner i Roadmap. Vill du fördjupa dig i uppdateringar som gjorts under 2024 kan du läsa mer här:

Förbättringar i användargränssnittet

Man känner sig trygg när QGIS Bratislava 3.40 kör igång. Användargränssnitt ser ut som en gammal vän och man behöver ingen Roadmap för att hitta hem och ut igen. Men några små, fiffiga förbättringar har dock lagts till:

De ofta använda geobearbetningsverktygen kan markeras som favoriter – behändigt om man råkar glömma bort namnet på det där verktyget som man använde för en liten stund sedan.. Det kan ju hända, särskilt om man kör QGIS både på engelska och svenska.
Modelldesignern kan köras en del i taget och testas om det fungerar på önskat sätt, dvs. man måste inte längre alltid köra hela modellen
Uttrycksbyggare (Expression Builder) kan öppnas med “mittenklick” på datormusen.
När kartobjekt har relationer visas de i panelen Identifieringsresultat när man klickar på objektet med i-verktyget (Identifiera objekt).
Möjlighet att välja mellan “Skapa databas” och “Skapa databas och lager” har lagts till som alternativ för att underlätta när man arbetar med databaser.
Kopplingar i Datakällor (Browser) kan dupliceras – nyttigt när man har flera nästan likadana kopplingar. Nu kan man ändra de parametrar som behövs utan att man är tvungen att skapa kopplingen helt från början.
Ordningen på fälten i attributtabellen kan ändras medan man skapar ett nytt vektorskikt, t.ex. i en GeoPackagefil. Man är alltså inte längre låst i “skapelseordningen”.
Attributtabeller med många, olika stora fält blir lättare att överblicka tack vare en ny inställning som automatiskt anpassar bredden efter innehållet. Det behövs dock några klickar innan man är framme vid rutan som behöver kryssas i, dvs Inställningar – Alternativ – Datakällor – Anpassa storleken på kolumner.
I Datakällor (Browser) kan man göra en uppkoppling mot molntjänster, se bild nedan:

Hantering av vektordata

Brister vid hantering av höjdsystem i koordinatreferenssystem har plågat många lantmätare. Men från och med nu är det möjligt att ställa in höjdsystemet för varje vektorskikt (Egenskaper -> Höjd). Därefter fungerar de verktyg som hanterar höjddata, bl. a. 3D-kartvyer, höjdprofiler och i-verktyget (Identifiera objekt) mycket bättre och visar korrekta resultat i z-led.

Familjen Diagram har fått en ny medlem. Sedan lång tid tillbaka har man kunnat skapa ett antal olika typer av diagram när man har velat visualisera vektordata. Nu finns en ny variant som heter “Staplade diagram” och kan användas till exempel vid visualisering av befolkningsstatistik som klassiska befolkningspyramider.

Hantering av rasterdata

En hel del förbättringar har tillkommit för att underlätta hantering av rasterdata. En av dem är möjligheten att filtrera rasterdata och visualisera resultatet dynamiskt med ett nytt, smidigt verktyg. Begreppet filtrering kan leda tankarna till en gul trattsymbol, bekant från filtrering av vektordata men då får man leta länge och förgäves. Ta istället raka vägen till Visa-> Datafiltrering och välj antingen Tids– eller Höjdkontroll, se bild nedan.

Har man höjddata i rasterformat och arbetar med översvämningsanalyser eller till exempel studerar historiska strandlinjer, kan man nu använda funktionen Höjdkontroll och välja vilka höjdnivåer eller intervaller som ska visas på kartan. Genom att flytta på de vita rektangulära spakarna kan man enkelt visualisera en stegvis förändring, se bild nedan.

Om rasterdata istället innehåller temporala (tidsmässiga) värden, kan man använda funktionen Tidskontroll för att skapa en dynamisk visualisering över en händelse i tid. Pixlarna visas när värden ligger inom angiven tidsintervall vilket kan vara vid visualisering av förändringar i tid, till exempel:

Förändringar i markanvändning
Utbredning av översvämning
Transport- och resekostnader (t. ex. GRASS’ r.walk)

En liten godbit är värd att nämna: kopiera stil. En uppskattad funktion i QGIS har ju länge varit möjligheten att kopiera stil från ett vektorskikt och klistra in stilen på ett annat vektorskikt. Nu är kan man göra samma mellan två rasterskikt och även spara inställningarna som en egen stilfil.

Symbologi

Flera uppdateringar och förbättringar har gjorts för verktygen som styr symbologin för punkt-, linje- och polygonskikt.

En intressant nyhet är “Linjär referering” som också skulle kunna heta längdmätning. Man blir alldeles lycklig när man kan välja mellan flera alternativ: intervall räknat som kartesiskt 2D-avstånd, höjdskillnader eller motsvarande (z- respektive m-värden) eller avstånd mellan varje brytpunkt.

QGIS 3.40 sisältää viiva ja aluetasoille symbolitason “Linear referencing”

Linjeobjekt har fått ett nytt symbollager som saknats av många: “Fylld linje”. Äntligen slipper man trixandet med dubbla linjer, se bild nedan.

Några till nyheter om symbologihantering:

Punktmoln kan renderas som yta (trianguleras).
En rasterbild som fyllnad i en polygonsymbol kan justeras i bredd och höjd.
Ny renderingstyp rasterskikt: “enfärgad”
Wind Barb (vindriktning) för meshlager för att visualisera ändringar i vindriktning och styrka.
Intensitetskartans (Heatmap) teckenförklaring visas nu i panelen Lager.
En enkel punktsymbol kan ritas med en buffert: inställningen finns bakom “Avancerat”, se bild nedan.

Hantering av etiketter

Den eviga resan mot perfekta etiketter fortsätter. Många kommer säkert glädjas åt HTML-stöd för etiketter som nu finns i QGIS.

För övrigt har nya regel lagts till för att förbättra styrningen av automatisk placering av etiketter. Man kan konfigurera dessa regel på fyra olika sätt: dra etiketten mot kartobjekt eller trycka iväg den, trycka iväg etiketten från andra etiketter eller hindra överlappning, se bild nedan.

Etiketter för punktskikt har fått en ny inställning som gör det möjligt att ställa in ett maximalt tillåtet avstånd mellan etiketten och kartobjektet vilket ökar läsbarheten. Inställningen hittar man under tema Placering – Generella inställningar – Läge och kan användas vid både “Kartografisk” och “Runt punkt”.

När man väljer Placering -> Läge -> Kartografisk kan man ytterligare styra etikettens placering med inställningen Positionsprioritet, se bild nedan:

Kartlayout

En liten ändring, önskad av en bred publik, har lagts till i Layouthanteraren. Inställningar för sidegenskaper var tidigare varit en aning undangömda men har flyttats till ett logiskt ställe dvs direkt under Layout på huvudmenyn. Njut en stund innan du börjar ta det för givet, se bild nedan.

Det nya verktyget för datafiltrering i QGIS kartfönster får genomslag även i layoutfönstret. Inställningen finns i Layouthanteraren -> Karta -> Elementegenskaper -> Höjd/Tidsintervall, se bild nedan.

Skalstock är något som behövs i varje karta värt namnet. Nu kan man välja mellan fyra olika metoder för hur kartans skala ska räknas ut, närmare sagt i vilken del av kartan.

Att få vara med och utveckla QGIS är kul!

Tack vare ett samarbetsprojekt med finska Lantmäterimyndigheten har vi fått möjlighet att vara med och bidra till utvecklingen av QGIS, något vi på Gispo är glada och stolta över. Den nya QGIS-versionen har fått tre nya funktioner rörande digitaliseringsverktyg och hantering av attributdata som Gispo har utvecklat.

Attributinformation bevaras när ett kartobjekt delas

När man delar ett kartobjekt i två delar, kommer det större objektet automatiskt att ärva attributvärden. Detta förbättrar hanteringen av kartobjekt och försäkrar att attribut från det ursprungliga objektet alltid bevaras.

Uppdatering av defaultvärden vid hopslagning av objekt

När man vill slå ihop två kartobjekt, uppdateras defaultvärden i attributtabellen omedelbart förutsatt att man har ställt in ett defaultvärde i databasen. Detta effektiviserar arbetsflödet och minskar risken för fel och förbättrar kvaliteten på data.

Tidigare:

Nu:

Brytpunktsverktyg påverkar alla redigerbara skikt

Nu kan man lägga till en brytpunkt på ett segment på ett kartskikt och med samma klick skapa en identisk brytpunkt på alla underliggande skikt som har ett motsvarande segment. Då krävs naturligtvis att de övriga skikten också är i redigeringsläge. Man sparar både tid och risk för topologiska fel minskar.

Ritningar på byggnader och kartor över den kända världen är något människan har sysslat med ett bra tag. Du kanske redan visste att de äldsta kända (åtminstone för skrivande stund!) planritningarna beskriver jaktfällor i Jordanien och Saudiarabien och ristades i sten ungefär 7 000 f Kr. Den äldsta kända topografiska kartan är betydligt yngre men även den har några år på nacken. Nästa gång du besöker Turin vill du kanske kasta ett öga på en egyptisk karta från ca 1 200 f Kr i stadens egyptiska museet och därför känd som Turin papyruskartan.

De flesta av oss har slutat rista i sten. Många har även slutat med papper och penna och börjat med verktyg som CAD, BIM och GIS. Men har de grundläggande behoven ändrats så mycket egentligen? Vi vill ju fortfarande bygga nytt, bygga om och utforska områden både nära och fjärran och dokumentera det vi har gjort.

I den fysiska verkligheten ligger kantiga byggnader och böljande terräng tätt intill varandra. I den digitala världen möter de inte alltid varandra lika sömlöst. I detta blogginlägg ger vi lite tips till dig som vill använda QGIS och kommunicera med kollegor som arbetar CAD och BIM. Vi kommer nog inte att slippa varandra i fortsättningen om vi sysslar med fysisk planering, kommunal planläggning, samhällsbyggnad och miljökonsekvenser. Så vad sägs om lite samarbete?

Det kan vara nyttigt i sådana här tvärvetenskapliga sammanhang att ta upp några begrepp och lite generell filosofi. Och sedan fördjupar vi oss i konkreta tips på hur programvaran QGIS hanterar data CAD- och BIM-format.

För enkelhetens skull används framöver begreppet “CAD-data” för att generellt beskriva data sparade i filformat .DGN, .DWG, .RVT och .DXF.

Vad är CAD?

Begreppet CAD är en akronym (Computer Aided Design/Computer Assisted Design). CAD-program används typiskt av arkitekter och ingenjörer som ritar och modellerar komplexa objekt så som byggnader, anläggningar och infrastruktur, både 2D och 3D. Resultatet blir digitala dokument med antal ritningslager som kan tändas och släckas. Dessa digitala ‘CAD-ritningar’ kan skrivas ut på papper eller som .pdf för att sedan användas av en bred krets specialister i syfte att förverkliga de ritade objekten i den fysiska världen.

Vissa problem uppstår dock ofta för att den klassiska ritningen, vare sig analog eller digital, är ganska statisk i sin natur. Ju längre projektet pågår och ju fler discipliner som är inblandade, desto mer utmanande versionshanteringen blir.

I CAD-världen kan man jobba man ofta med ett eget koordinatsystem där den lokala nollpunkten (origo) som man mäter avstånd ifrån ligger till exempel vid byggnadens eller tomtens hörn. Detta fungerar bra så länge man inte behöver hämta in geografisk information om omgivningen som finns lagrad i allmänna koordinatsystem i externa källor.

Vad är BIM?

Många professionella inom bygg- och anläggningsbranschen håller på att gå över från CAD till BIM (Building Information Modelling). Då strävar man efter en gemensam digital modell i 3D som ska bli en virtuell samlingsplats för alla som arbetar i projektet. Modellen kan användas under projektets olika faser, dvs under projektering, i byggskede samt under förvaltning och avveckling.

Utöver den visuella utformningen kan andra egenskaper lagras i modellen, t. ex olika komponenternas tekniska livslängd. Om man behöver generera “2D- eller 3D-ritningar” ur modellen är de alltid aktuella.

Begreppet “digital tvilling” dyker ofta upp när man beskriver nyttan med BIM-arbetssätt. Då strävar man efter en dynamisk koppling mellan fysisk verklighet (“fysisk tvilling”) och en virtuell modell (“digital tvilling”) som ska vara synkroniserad under anläggningens livscykel.

Också i BIM-världen kan man jobba med ett eget, lokalt koordinatsystem vilket då begränsar möjligheterna att enkelt hämta in geografisk information om den omgivande miljön från externa källor.

Hur skiljer sig GIS från CAD och BIM?

GIS (Geographical Information System) härstammar också från statiska papperskartor som en gång var själva slutprodukten. De digitala verktygen välkomnades dock relativt tidigt av klassiska kartritare eftersom världen ständigt ändras och kartorna måste uppdateras. Man behöver fundera en hel del på hur man kan lagra informationen, både de geografiska objekten (den grafiska formen) och deras egenskaper (vad formen föreställer) så smart som möjligt. Man vill gärna “tänka efter före” för att underlätta de kommande uppdateringarna av kartorna.

I både CAD och GIS ritar man de grafiska kartobjekten (punkterna, linjerna, ytorna) på olika ritningslager som har beskrivande namn. Det är ju en mycket bra början och oftast kommer man långt med det. I GIS-program har man även en möjlighet att lagra stora mängder attributinformation per varje enskilt grafiskt kartobjekt genom att koppla det ritade objektet till en rad (post) i en tabell. Alla egenskaper i attributtabellen kan inte samtidigt visualiseras på en enda kartillustration men tanken är att ur samma GIS-skikt kan man vid behov generera många olika kartillustrationer.

Man kan t ex ha ett skikt som heter “Träd” och visas som punkter på kartan. Till varje punkt kan sedan kopplas information om id, art, ålder, status, inventeringsdatum, underhållsåtgärd, punktens koordinater mm. Linje- och ytobjekt har kan även ha längd respektive areal som attribut. Uppgifterna kan sedan uppdateras i tabellen när det grafiska objektet på kartan ändras. Logiken i GIS, där visuella grafiska objekt är dynamiskt kopplade till tabellinformation, är mycket lik BIM-logiken.

GIS-tänket skiljer sig från CAD- och BIM-tänk när det gäller koordinatsystem. I GIS är kända koordinater något man inte vill leva utan. Man vill skapa kartobjekt i kända koordinatsystem för att sedan kunna kombinera egna kartobjekt med övrig information från olika källor, t ex höjddata, ortofoton, miljöobservationer, fastighetsgränser, byggnader och historiska kartor som kan vara skapade i andra koordinatsystem. Alla kartskikt kommer dock överensstämma automatiskt om kartskikten är sparade i kända, universella koordinatsystem.

Filformat

QGIS stödjer hundratals dataformat, dvs. alla som ingår i GDAL/OGR-bibliotek. Som en kollega brukar säga: QGIS kan öppna allt förutom mormors syltburk och slutna format. En del av CAD-format är just sådana slutna format. Deras licensvillkor och sluten källkod hindrar utvecklingen av kompatibla lösningar med programvaror som bygger på öppen källkod som t ex QGIS.

Format	Beskrivning
.DXF (“Drawing Exchange Format”)	Ett format utvecklat av Autodesk Inc i syfte att underlätta överföring av data mellan AutoCAD och andra programvaror.Detta format brukar fungera bäst när man behöver överföra CAD-data till QGIS.
.DWG (”Drawing”)	Ursprungsformatet i AutoCAD (AutoDesk Inc). Vissa versioner av DWG-filer går att importera till QGIS. De senaste versionerna (2018, 2019, 2020) kan inte överföras till QGIS.
.RVT(“Revit”)	Ursprungsformatet i Autodesk Revit (AutoDesk Inc).Formatet är slutet och därför går det inte att öppna i QGIS. Man behöver spara om data som .DXF.
.DGN (”Design”)	Ursprungsformatet i Microstation (Bentley Inc). Data som är sparade som DGN-fil i version 7 eller tidigare kan importeras in i QGIS. Problem uppstår dock med versioner 8 och därefter.

Allt kokar ned till ett het tips: alltid om möjligt begära att få data som .DXF. Du kan också själv konvertera indata i DWG till DXF. På webben hittar man ett antal konverteringsprogram med en enkel sökning med valfri sökmotor.

Och nu börjar det praktiska – i fyra steg!

1/4 Hur får man in CAD-data i QGIS?

Eftersom CAD- BIM-programvarorna har var sin egen logik, inbyggda tankesätt och egna dataformat kan man inte bara öppna ett CAD/BIM-dataset i QGIS och direkt börja använda data. Man behöver importera data och då finns det alltid en risk att något går förlorat. De olika filformaten och deras olika versioner bidrar till att livet blir extra spännande.

Verktyget Import hittar man på Huvudmeny > Projekt > Importera/ exportera > Importera lager från DWG/DXF). Man får möjlighet att ställa in koordinatsystemet och välja vilka ritningslager som ska tas med. Data sparas sedan i det öppna dataformatet GeoPackage (.gpkg).

2/4 Hur ställer man in rätt koordinatsystem i QGIS?

När man tar in CAD-data i QGIS, behöver man känna till CAD-filens koordinatsystem och ange det i QGIS. Den som har skapat CAD-filen borde känna till vilket koordinatsystem som har använts och meddela det när filen skickas vidare. Om du är osäker på koordinatsystem, fråga hellre än att gissa.

Koordinatsystemet för ett enskilt kartlager ställs in med hjälp av alternativen som finns i rullgardinsmenyn. Det är alltid en bra idé att ställa in ett koordinatsystem för hela QGIS-projektet (Projekt > Egenskaper > Koodinatsystem).

Om CAD-filen inte är skapad i något generellt känt koordinatsystem utan har en lokal nollpunkt, t ex “nedersta vänstra hörnet” får vi problem och hamnar oftast mitt i någon ocean eller främmande kontinent. För att få CAD-filen att landa rätt på jorden är då att försöka hitta kända referenspunkter och använda verktygen Georeferera som numera hanterar både raster- och vektordata.

3/4 Datastruktur i CAD-fil

Om datastrukturen är genomtänkt, är det ganska lätt att överföra CAD-data till QGIS. När CAD-filen har ett begränsat antal ritningslager med informativa namn kan det rätt så smidigt. Man får dock alltid även i bästa fallet räkna med lite finslipning.

Om det även finns attributinformation direkt kopplad till ritade objekt i CAD-filen känner man sig lyckligt lottad. Men oftast finns det inte. Det är ganska vanligt att ritningslagrets namn (t ex “Träd”, “Vägar”, “Befintliga Byggnader” mm) är ett gemensamt attribut för alla objekt i det lagret.

Det händer att man har ett separat punktlager som endast innehåller sk. annotationer. Ett sådant lager innehåller en beskrivande text (etikett) som är, knuten till en insättningspunkt och placerad i närheten av det grafiska objektet (trädarten namn, vägnummer, fastighetsbeteckning). Textens placering är vald så att den inte överlappar med andra objekt och texter och att en mänsklig betraktare skulle kunna intuitivt tolka ritningen korrekt.

Då blir det dock en hel del handpålägg innan man kan föra över informationen från annotationslagret (t ex fastighetsbeteckningen) till den attributtabell som i GIS ska vara kopplad till polygonlagret fastighetsytor. Extra mycket handpålägg blir det om alla annotationer (trädarterna, vägnumren, fastighetsbeteckningarna mm) ligger på ett och samma ritlager.

4/4 Geometri och topologi

Innan vi är färdiga, måste vi hantera en till fråga: är kartobjekten korrekt ritade eller räcker det att de ser bra ut i utskrift?

Vilken ledande fråga. Så klart räcker det inte med objekt som bara ser bra ut. Men vad menas med korrekt ritade objekt egentligen? Nu kommer vi in på ett ämne som heter topologi, en fascinerande gren inom matematik och något som inte ska förväxlas med topografi. I GIS pratar vi en hel del om sk. topologiska regler för vad som anses vara korrekt ritade objekt.

Det händer att ritade objekt i en CAD-fil kan se “korrekta” ut vid första ögonkast men inzoomning avslöjar topologiska fel. Dessa kommer orsaka problem när man senare vill bearbeta objekten i QGIS. Topologiska regler är viktiga för att man ska kunna använda kartobjekt i geografiska analyser, t ex räkna arealer, längder på router, klippa alternativt slå ihop objekt och skapa buffertar.

Några konkreta exempel om topologisk korrekt geometri i GIS och typiska fel och bilden kommer att klarna:

En väglinje ser ut att vara en sammanhängande linje men består istället av flera korta, separat segment med små mellanrum
En väglinje korsar sig själv som siffra 8
En byggnad eller ett parkområde ser ut som en yta men kan istället vara ritad med ett linjeverktyg i CAD med skraffering som fyllnad men visar sig vara en sluten ringformad linje
En yta (en fastighet) överlappar grannfastigheten alt. ett mellanrum uppstått mellan två fastigheter som ska ligga alldeles intill varandra.

Upptäcker man topologiska fel i CAD-filen kan det återigen behövas en hel handpålägg innan data kan användas i QGIS. Som tur är finns det flera verktyg för automatisk och halvautomatisk topologikontroll i QGIS för att åtgärda problem. Dessutom har ritverktygen i QGIS utvecklats en hel del de senaste åren så att man kan vidare bearbeta objekten med avancerade redigeringsverktyg i QGIS som har CAD-liknande egenskaper. Även tilläggsprogrammet QAD Tools är tillgängligt och underlättar för användare som är vana vid AutoCAD.

Ska vi kavla upp ärmarna och sätta igång?

Även om det här inlägget är väldigt problemorienterat är det grundläggande budskapet ändå positivt: det mesta går att lösa, särskilt om CAD- och GIS-användare pratar med varandra och försöker förstå varandras logik och behov.

En kort kom-ihåg-lista:

Se till att du har koll på koordinatsystem
Tänk på korrekt geometri och topologi
Koppla egenskaper (attribut) till ritade objekt istället för annotationer

Behöver man hjälp så finns det hjälp att få. Vi på Gispo ordnar kurser i avancerad redigering med QGIS. Vi utvecklar också anpassade QGIS-verktyg för specialister som arbetar med fastighetsbildning, samhällsbyggnad och kommunal planläggning.

QGIS är ett enastående program för hantering av geodata. Du kan enkelt titta, bearbeta, visualisera och analysera geodata med QGIS. Programmet är gratis och du kan ladda ner det på qgis.org. QGIS används av GIS-proffs runt hela världen: forskare, konsulter, lärare, ingenjörer, programmerare, planläggare, diverse experter och så vidare. QGIS är väldigt mångsidigt och därav används det inom väldigt många olika branscher. Den gemensamma nämnaren är geodata.

En anmärkningsvärd sak med QGIS är att det är byggt på öppen källkod, vilket innebär att det är fritt att användas av vem som helst och det inte finns några licensavgifter. Kring QGIS finns alltså en hängiven användarskara som utvecklar programmet. I Sverige finns även en egen förening för QGIS användare: qgis.se

En snabb historielektion

Quantum GIS såg dagens ljus i början av år 2002 när Gary Sherman startade projektet. Så småningom började fler och fler utvecklare ansluta sig till projektet och år 2009 fick QGIS status som ett Open Source Geospatial Foundation (OSGeo) incubatorprojekt. OSGeo är en global organisation som arbetar för främjandet av geo-relaterad programvara som bygger på öppen källkod.

Namnet var ursprungligen Quantum GIS, men sedan version 2.0 (år 2013) är namnet officiellt QGIS. Den senaste huvudversionen 3.0 blev klar år 2018.

QGIS-egenskaper

Med QGIS kan du göra massor av olika saker. Men för det första så kan du öppna geodata i QGIS. Det finns ett oerhört brett stöd för olika geodatafilformat, vi brukar ofta säga att “man kan öppna allt med QGIS” men tyvärr klarar den inte av locket på mormors syltburk. Men geodata, det klarar den galant. Vi kan nämna några vanliga filformat, GeoPackage, Shapefile, GeoJSON, TAB och KML. Så småningom vill du säkert ha tag på data genom olika geodatatjänster (som WFS och WMS) och olika databaser. Givetvis kan du få data från dessa direkt in i QGIS.

När du väl har någon form av geodata i QGIS kan du enkelt analysera och visualisera data. Det finns otaliga olika analyser du kan göra. Du kan till exempel göra analyser mellan två olika geodatalager: Sveriges granområden och Sveriges ekorrobservationer. Då kan du svara på frågan “Är Ekorrn satt i granen en sanningsenlig visa?”. Du kan göra en “overlayanalys” mellan de två lagren för att se om granar och ekorrar finns på samma ställe.

Du kan även skapa helt nya geodata genom att rita de data du behöver. Märker du att ingen trovärdig aktör samlar in observationer över ekorrar så måste du börja göra det själv. Med några klick kan du pricka in på kartan där du senast sett en lurvig svans på någon tallegren (eller gran).

När du vill skapa en fin karta av de data du har, gör du även det i QGIS. Du kan lägga till allt som en vettig karta behöver: norrpil, titel, skalstock, bilder på ekorrar och såklart en teckenförklaring. Sen är det bara att exportera som pdf, svg eller något bildformat (png, jpeg).

Pricken på i:et

QGIS är väldigt mångsidigt, men ibland kräver ett geodataproblem något utöver det vanliga. Då finns det hundratals insticksprogram (plugin) som kan ge tilläggsfunktioner. Om du behöver ett eget insticksprogram för era behov så kan du höra av dej, för vi på Gispo gör faktiskt insticksprogram för QGIS! Insticksprogram installeras enkelt i QGIS genom några klick.

Kom igång med QGIS!

Det är enkelt att börja använda QGIS. Det är sant. Efter att du laddat ner QGIS, öppna upp programmet och kasta (eller dra) in den närmaste geodatafilen du har. Har du inget till hands kan du skriva “world” i den lilla koordinatrutan längst ner i mitten. Tryck sedan på enter så dyker en världskarta upp. Sedan är det bara att börja analysera och visualisera. Behöver du hjälp så ordnar vi på Gispo QGIS-kurser så ta kontakt för mer information eller anmäl dig till följande kurs! Vi gör även skräddarydda kurser efter behov!

Lantmäteriet har meddelat att de från och med den 3 februari 2025 kommer att erbjuda nya öppna värdefulla datamängder. Det här tycker vi på Gispo (som älskar öppna data) att är suveränt, men jag blev lite ställd när jag insåg att mycket data kommer att bli tillgängligt via STAC, för det har jag knappt någon erfarenhet av. Därför tog jag reda på lite grejer om STAC. Ifall det finns någon annan där ute som inte heller är bekant med STAC så är den här texten för dej!

Vad är STAC?

STAC står för SpatioTemporal Asset Catalog och är en öppen standard (yay!) för att beskriva och dela geospatiala data, såsom satellitbilder och andra dataset med geografiska och tidsmässiga komponenter. STAC bygger på JSON, vilket gör det enkelt att använda och integrera med moderna webbtjänster och det består av tre huvudelement:

Item: En enskild resurs, t.ex. en satellitbild.
Catalog: En samling av resurser eller underkataloger.
Collection: En grupp resurser med gemensamma egenskaper, t.ex. en dataset från samma satellit.

STAC används ofta för att göra stora mängder geodata sökbara och lättillgängliga.

Hur ska jag använda STAC?

Du har tur! Ett ypperligt verktyg som har allt som behövs för att utnyttja STAC är QGIS. Om du har den senaste versionen av QGIS (i skrivande stund 3.40) så finns det faktiskt en egen liten knapp i din Datakällor-panel där det står STAC. Du kan använda den, men efter att jag testat den samt insticksprogrammet STAC API Browser Plugin så rekommenderar jag den senare. Ladda ner insticksprogrammet via Plugin-menyn.

STAC är alltså optimerat för att ge tillgång till geografiska data med en tidskomponent och du har alltså möjlighet att ladda ned det data du behöver över ett specifikt område under en viss tidpunkt. Du kan kolla in de färdiga anslutningarna till olika STAC Catalogs. När du vill lägga till en ny (till exempel Lantmäteriets) STAC Catalog så klickar du på “New” och sedan ger ett namn samt lägger in adressen till den STAC Catalog vars innehåll du vill se. Vill du genast ha nåt att testa kan du testa någon som finns här. Det är även i detta skede som du lägger in eventuella användaruppgifter.

Välj den STAC Catalog som du vill se. Tryck sedan på “Fetch Collections” för att se vad det finns för olika samlingar av data. Välj något intressant ur listan (du kan välja flera). Sedan kan du filtrera data baserat på tidpunkt eller utsträckning (område). Du kan till exempel välja “Rita på kartblad” och välja ut det område du är intresserad av.

Tryck sedan på “Search”. Har du tur finns det något som passar dina kriterier. För att se det exakta området kan du välja “Select footprint” och sedan “Add the selected footprint”. Då dyker det upp ett nytt lager i QGIS med området filen täcker. Ifall det ser bra ut kan du trycka på “View assets”.

Därefter öppnas en ny ruta med alternativ att lägga till data som ett lager eller för att ladda ner data till din dator. Beroende på dina behov kanske du inte behöver ladda ner lagret utan bara kolla på det, men i många fall är nedladdning säkert att föredra. Om du väljer att ladda ner data så hoppa först ett steg tillbaka och välj fliken “Settings” i STAC API Browser-fönstret och välj vilken mapp data ska sparas i.

Det är i princip allt du behöver veta för att komma igång med STAC i QGIS. Kom ihåg att om du behöver hjälp så ordnar vi på Gispo utbildningar och erbjuder support!

Stac för mig!

Vi gör ofta saker på det gamla vanliga sättet – enkelt, när man kan det – men det är inte alltid det mest effektiva sättet.

Det finns en hel del olika format för geografisk data. På vektorsidan är shapefile kanske det mest kända formatet, medan GeoTIFF ofta används för rasterdata. Men varför inte testa något nytt? Vad är GeoPackage, är det bara en open-source-hype?

GeoPackage (GPKG) är ett format för geospatial dataöverföring, och det kan beskrivas som en bärbar databas där datan sparas i tabeller. Man kan spara flera lager i en enda fil, vilket är en stor fördel jämfört med shapefile, som bara hanterar ett lager per fil. Med GeoPackage öppnas endast två hjälpfiler (SHM, WAL) när man läser eller skriver data. För att överföra en GeoPackage-fil, måste man stänga den så att hjälpfilerna försvinner – då är den redo att delas.

GeoPackage är en OGC-standardiserad databas baserad på SQLite, vilket gör den oberoende av någon specifik programvara. Du kan alltså använda den i alla program som kan läsa SQLite, till exempel QGIS. Det är lätt att använda GeoPackage eftersom QGIS 3 har ett inbyggt stöd för formatet och den ger det som förstahandsalternativ. GeoPackage är även brett implementerat på andra ställen (bl.a. GDAL, R, Python, Esri) och kan också spara rasterdata med så kallade “tiles”. Eftersom GeoPackage är ett open-source-format som sparas i en enda fil och fungerar oberoende av plattform, passar det bra för utveckling av mobilappar.

En stor fördel med GeoPackage är att det stödjer SQL. Det här gör att den som är van vid PostGIS kan få ett effektivare arbetsflöde genom att använda SQL.

Några smarta tips för GeoPackage i QGIS

Här är några praktiska tips för att jobba med GeoPackage i QGIS.

Att skapa ett GeoPackage-lager och organisera lager i QGIS

I ett QGIS-projekt kan man skapa ett nytt GeoPackage-lager genom att gå till Lager > Skapa lager > Nytt GeoPackage-lager.

Man kan ha flera tabeller i samma GeoPackage-fil, så det är ofta en bra idé att gruppera dem. Du kan göra det genom att klicka på ikonen med ett gem ovanför lagerlistan.

Spara en stil i GeoPackage

Du kan också spara stilar i GeoPackage-databasen. Välj lagret vars stil du vill spara, och gå till lagerinställningarna. Välj i nedre vänstra hörnet Stil > Spara stil > I datakällans databas

Sparade stilar syns i layer_styles-lagret i GeoPackage. Du kan kolla på det genom att öppna verktyget Databashanteraren i QGIS, genom att gå till Databas > Databashanteraren från QGIS-menyn. Under GeoPackage-ikonen, klicka på Ny anslutning och lägg till din skapade GeoPackage-databas. Bland dina skapade tabeller ser du nu layer_styles-tabellen. I vårt exempel innehåller den nu stilar för lagren ”parker” och ”träd”. Notera också att kolumnen styleSLD i tabellen innehåller SLD-koden för stilen. Denna kod kan användas för att visualisera lagret i till exempel GeoServer.

GeoPackage är alltså värt att använda när du vill få mer nytta av geografiska data. Det är även möjligt att konvertera gamla filer till GeoPackage-formatet, till exempel med GDAL/OGR-biblioteket. Det är bara att prova!

Välkommen tillbaka till frågor och svar om öppen källkod. I förra inlägget tittade vi på några av de grundläggande funderingar som många av oss har innan vi tar steget och börjar medvetet använda programvaror som bygger på öppen källkod. Nu fortsätter vi att gå igenom fler frågor, bl a

Vem utvecklar öppen källkod?
Vad menas med ‘community’ eller gemenskap?
Hur gör man rent praktiskt när man utvecklar öppen kod gemensamt?
Brukar användargränssnitten vara lite klumpiga? Dvs inte lika bra och grafiskt genomtänkt User Experience som vid proprietära programvaror?
Vad är FOSS4G?
Öppen källkod och öppna data – finns det någon koppling?
Hur kommer man igång själv?

Vem utvecklar öppen källkod för de GIS-applikationer som vi fokuserar på här?

Utvecklingsarbetet drivs av många parter och i den riktning som användarna vill. Allt bygger på en gränsöverskridande gemenskap av människor, på engelska ‘community’. Detta innebär att processen är organisk och man behöver lagom mycket ordning och reda så att kaos inte uppstår. Människorna har dock historiskt kunnat organisera sig och tillsammans förvalta och ta hand om det gemensamma som alla får nytta av.

Själva utvecklingsarbetet sker delvis som frivilligt, oavlönat arbete, delvis utförs arbetet av företag med hjälp av crowdfunding eller direkt finansiering från stora institutionella användare. Helheten koordineras av en internationell, icke-vinstdrivande organisation som heter Open Source Geospatial Foundation (OSGeo). Vill du läsa mer kan du besöka OSGeos webbplats.

Det är också viktigt att komma ihåg att det behövs många olika kompetenser vid utvecklingen av öppen källkod. Kan man koda i C, C++ och Java så kan man göra mycket nytta, men det behövs också färdigheter i kommunikation, juridisk kompetens inom licensfrågor, planering, ledarskap och t o m diplomati.

Hur gör man rent praktiskt när man utvecklar öppen källkod gemensamt?

Det sägs ofta att det finns en viss mentalitet och ett arbetssätt hos de som utvecklar öppen källkod. Nämligen att man helt enkelt är lite mer flexibel och inte har så mycket prestige. Man blir också duktig på att bryta ner större utmaningar till mindre, hanterbara bitar och låta folk därefter lösa de delarna för att sedan komma tillbaka och se den stora bilden. Lite som den klassiska frågan om “Hur äter man en elefant? En bit i taget. Dessutom kan man säga att öppen källkod befinner sig i en evig förändringsfas. Man utvecklar, testar, släpper ut, får synpunkter från användare och fortsätter utveckla.

Det finns en molnbaserad plattform som heter GitHub som fungerar som en virtuell samlings- och arbetsplats för dem som utvecklar öppen källkod. Det finns även andra plattformar, men GitHub är kanske den mest populära. På GitHub kan man lagra, visa och bearbeta öppen källkod tillsammans med andra utvecklare. Man kan också ta del av den historiska utvecklingen och se hur många som engagerar sig i vidareutvecklingen av en viss programvara. Därmed kan man göra en egen bedömning på hur mogen programvaran är och om det finns en kritisk användarskara. När du vill veta mer, ta en titt på GitHubs webbplats.

Vad betyder FOSS4G?

FOSS4G är en akronym och står för Free and Open Source Software for Geospatial. Det finns FOSS4G-konferenser som anordnas av organisationen OSGeo. Akronymen används också som ett samlingsbegrepp för i praktiken alla GIS-programvaror (“FOSS4G Software”) som är fria och bygger på öppen källkod, bl a QGIS, GeoServer, PostGIS och många fler.

“Free” kan tolkas på (minst) två olika sätt. “Free” innebär frihet att använda och modifiera programvaran eller “Free” som i gratis programvara. “Open” står för öppenhet, alltså att man öppet kan se programvarans källkod.

Det finns mer historia att gräva ner sig i om man är intresserad, både när det gäller utveckling av FOSS4G-programvaror och olika typer av licenser (villkor om friheter och rättigheter) som de släpps med. Om det är många IT-arkeologer där ute så hör av er, så kan det bli ett separat blogginlägg om ämnet vid senare tillfälle.

Brukar användargränssnittet vara lite klumpigt jämfört med proprietära programvaror?

Det är en intressant fråga som handlar om många aspekter: ytan och innehållet, programvarans mognad och återkoppling från användare.

Ofta uppstår öppen källkodsprojekt när en utvecklare vill lösa ett eget, specifikt problem.

I början funkar den “user experience” som utvecklaren själv är van vid och fokuset ligger inte på strömlinjeformat användargränssnitt utan på “innehållet”, dvs. att skriva bra kod. Men när projektet växer och fler ansluter sig och börjar använda programmet, kan återkoppling och eventuell crowdfunding leda till att man senare finslipar även själva “ytan”, alltså tar fram ett genomtänkt användargränssnitt.

Historiskt har QGIS användargränssnittet alltid varit ganska neutralt med sina gråa fönster. I formspråket kan man möjligen ana spår från tiden kring 2010 då den allra första versionen av QGIS såg dagens ljus. Sedan dess har användargränssnitt bearbetats och fått dagens rätt så klassiska utseende med menyer, beskrivande element och ikoner. QGIS fortsätter utvecklas mycket aktivt och varje år släpps en ny stabil version (LTR, Long Term Release) med nya funktioner och verktyg. Därför upplever många användare att det är behagligt med ett användargränssnitt som man känner igen.

Ifall det här med user experience är något som du vill ändra på så kan man engagera sig! Det är ju ett projekt som är öppet för alla. Det är verkligen inte så att man glömt bort user experience inom öppen källkod, ifall du är mer intresserad av ämne så ta en koll på Open Design Guide vars syfte är att ge användarna av öppen källkod en bättre user experience.

Öppen källkod och öppna data – finns det någon koppling?

Öppen källkod och öppna data låter som att de är släkt på något sätt. Och det stämmer: det finns en viss samhällstrend i bakgrunden. Vi på Gispo tycker också att det finns en koppling och vår verksamhetsidé är att främja användning av både öppna geodata och programvaror som bygger på öppen källkod.

Det är kanske bra att först påminna sig om hur tiderna har förändrats. Ungefär för 15-20 år sedan hade programvarorna (“verktygen”) höga licenskostnader och GIS-data (“råmaterialet”) var avgiftsbelagda. En ganska begränsad skara specialister kunde komma åt data och göra GIS-analyser samtidigt som stora mängder insamlade data knappt användes. Av samhällsekonomiska skäl började tanken om öppna data successivt växa fram tillsammans insikten om att data också skulle behöva tillgängliggöras. Idén om öppna karttjänster och standarder som skulle tas fram behöver ett eget blogginlägg så att vi inte tappar tråden här.

Öppna data är data som vem som helst kan använda fritt utan kostnader. EU:s Öppna data-direktiv som syftar till att göra offentlig information mer tillgänglig har bidragit till förändringen. Säkerhet och integritet ska fortfarande beaktas men man vill att data ska göra nytta, inte bara samlas och lagras. “Data that is not used is useless”, säger man. Utöver offentliga data som samlats in av myndigheter, finns även öppna data som har tagits fram via privata initiativ. T. ex. OpenStreetMap, en världsomfattande kartdatabas som funnits sedan 2004 med ca 10 milj användare i skrivande stund och uppdateras löpande. Prova själv och jämför med t ex Google Maps på olika ställen runt om i världen!

Även om öppna data och öppen källkod är “släkt” är de ändå inga uteslutande komponenter. Man kan t.ex. använda ett öppenkällkodsprogram för att hantera sluten data eller använda öppna data i ett propritetärt program. Är du intresserad av öppna data och vill veta mer, kan du kolla in vad Internetstiftelsen skriver om ämnet och läsa mer om Öppna data direktivet på regeringens hemsida.

Om jag nu skulle vilja testa själv, hur gör jag för att komma i gång?

Du kan börja med att läsa om och sedan ladda ned QGIS på den officiella hemsidan. Använd data du redan har eller öppna data och gör din nästa GIS-analys med programmet. När du vill komma i kontakt med andra som använder QGIS så finns QGIS svenska användarförening.

Det är djupt mänskligt i att man vill dela med sig när man själv tagit emot något fint. Så känner vi här på Gispo, det är därför vi aktivt bidrar till öppen källkodsprojekt. Genom att bidra hjälper man inte bara sig själv utan även andra vilket skapar en fin “ringar på vattnet”-effekt. Det mest uppenbara sättet att engagera sig är så klart att hjälpa till med utvecklingen, genom att bidra med kod till ett projekt. Om du inte själv programmerar, kan du rapportera buggar och komma med förbättringsförslag, genom att skapa en “issue” på Github eller något annat ställe där projektet bearbetas. För många projekt krävs det översättningshjälp samt olika former av hjälp med organisering. Du kan gå med i stiftelsen OSGeo för att delta aktivt i olika projekt. Du kan förutom din tid även donera pengar till stiftelsen. Stiftelsen har många lokala avdelningar, bland annat i Finland. Än så länge finns ingen svensk avdelning men kanske är det du som startar upp den?

Behöver du hjälp så finns vi på Gispo här och kan erbjuda support och utbildningar för dig och din organisation. Och hoppas att vi ses nästa år på nästa FOSS4G träff eller på QGIS Sverige -föreningens årsträff!

I Finland finns det många arkeologiska objekt (genom Museiverkets gränssnitt kan man ladda ner över 38 600 punkter). Arkeologiska objekt är knutna till en specifik plats, och därför är det naturligt att undersöka dem med hjälp av kartor och geodata. Förutom platsinformationen så finns det olika attributdata, som exempelvis typ, tidsperiod och fotografier av objektet eller fyndplatsen. Att upprätthålla dessa data är inte så lätt. Inventeringar måste göras kontinuerligt runt om i landet för att hålla informationen uppdaterad.

På Museiverket i Finland var QGIS redan bekant sedan tidigare. En av de främsta apparna för datainsamling som är kompatibel med QGIS är QField. Vi på Gispo samarbetade med Museiverket, så att vi kunde testa hur mobilappen QField kunde hjälpa till med inventeringen av arkeologiska objekt.

Det finns flera anledningar till att använda QField, bland annat:

Kostnadsfritt
Fungerar både på iOS- och Android-enheter
Samverkar med det välbekanta och kostnadsfria QGIS-skrivbordsprogrammet
Tydliga instruktioner och videor
Appen finns även för Windows och Linux, så du kan testa allt på kontoret innan du beger dig ut i terrängen

QField är byggt på öppen källkod och det möjliggör också anpassningar av applikationen. Du kan till exempel själv lägga till funktioner som du saknar. Ifall du inte själv programmerar så kan du be oss på Gispo fixa det du behöver.

Hur gick projektet?

I projektet började vi med att skapa en QGIS-projektfil där vi gjorde de nödvändiga konfigureringarna. För inventering av arkeologiska objekt från Museiverket såg vi det som lämpligt att skapa tre lager: huvudobjekt, delobjekt och områdesobjekt. Dessa kompletteras sedan med ett par tabeller med kodlistor och en egen tabell för att lagra information om fotografier. Denna struktur skulle vanligtvis vara densamma för alla som arbetar med inventeringsuppgifter. Utöver detta finns det ofta behov av olika bakgrundskartor. Dessa kan till exempel vara Lantmäterivekets baskarta, flygbilder eller gamla georefererade historiska kartor. Inventeraren lägger själv till dessa lager, eftersom de varierar beroende på inventeringens syfte.

När konfigureringarna är klara överförs projektet till QField. För detta skapas en ny projektfil med insticksprogrammet i QGIS som heter QField Sync. Projektfilen överförs sedan till telefonen och öppnas med QField-appen. Överföringen kan göras till exempel via kabel eller genom QField Cloud-tjänsten. När överföringen är klar kan man börja samla in data med hjälp av QField-appen. Datainsamlingen är smidig även ute i fält, eftersom färdiga attributformulär har skapats i QGIS. Med attributformulär som är begränsade till en viss kodlista så får man enhetlig data. Nedan finns ett kort exempel på hur det ser ut att lägga till ett inveteringsobjekt i QField.

När den nödvändiga informationen har samlats in överförs den tillbaka till QGIS, antingen via en kabelanslutning eller med hjälp av den betalda QField Cloud SaaS-tjänsten, vilket möjliggör direkt överföring från fältet via internet. När informationen har kommit in i QGIS kan den granskas, redigeras och färdiga rapporter kan skapas. Data kan exporteras direkt till en databas eller i ett format som är kompatibelt med till exempel Excel.

Slutprodukten av projektet var en QGIS-projektfil anpassad för inventering av arkeologiska objekt i Finland, som kan föras över direkt till QField. Vi skapade även egna instruktioner för hela processen. Projektet innehåller fördefinierade lager och tabeller samt deras relationer till varandra.

”Genom smidig interaktion och testning av olika versioner av appen under praktiska fältarbeten kunde vi lösa upptäckta problem och skapa ett bra och fungerande verktyg för arkeologers fältinventeringar och granskningar av arkeologiska föremål” säger Jouni Taivainen från Museiverket.

Tommi Hyvönen från Museiverket kommenterade projektet så här: ”Vi nådde snabbt samsyn kring projektets mål tillsammans med Gispo, och genomförandet gick smidigt. Under projektet fick vi snabbt, och med relativt liten arbetsinsats, ett mångsidigt och fungerande verktyg för datainsamling. Eftersom lösningen är baserad på öppen källkod kan vi flexibelt anpassa och vidareutveckla formulären efter våra behov i framtiden.”

Även på Gispo var vi mycket nöjda med projektet och det var fantastiskt att se hur QField passar fint även för detta uppdrag. Fler sådana projekt, tack!

Behöver du hjälp med att komma igång med QField eller vill du höra mer om hur QField kan fungera i din organisation? Hör av dig så ordnar vi en kurs i QField!

——

Man kan ibland undra om något är för bra för att vara sant. Den frågan ställs om öppen källkod då och då. Vi har stött på många funderingar kring GIS och öppen källkod under alla dessa år och därför har vi tänkt att det är dags att reda ut några relevanta, återkommande frågor. Vi på Gispo är inte idealister utan har fötterna på jorden och vet av egen erfarenhet att öppen källkod är både bra och sant.

Men du behöver inte tro på oss bara för att vi säger att det är så. Nedan finns en samling svar och källor så att du kan få fundera i lugn och ro och dra dina egna slutsatser. Var så god!

Vi börjar med att beta av följande frågor :

Vad är öppen källkod?
Är öppen källkod mogen teknik eller ett relativt nytt fenomen, ett slags hobbyprojekt?
Säkerhet – kan öppen källkod vara full av virus?
Vem använder källkod – GIS-proffs eller bara fattiga studenter?
Varför ska man använda öppen källkod?

Vad är öppen källkod?

I början är det nog bra att reda ut de grundläggande koncepten så att vi pratar samma språk även om det blir en hel del svenska och engelska.

Öppen källkod (på engelska open source) är ett koncept som innebär att en programvaras källkod (koden som programmet består av) är öppen att läsa, använda, modifiera och att distribuera vidare av vem som helst. Detta är möjligt därför att den ursprungliga skaparen av koden har avsagt sig sin upphovsrätt och släppt resultatet för fri användning. Program som bygger på öppen källkod heter open source software (OSS). I GIS-världen kommer du snart att stöta på akronymen FOSS4G, Free and Open Source Software for Geospatial. Mer om det lite senare så att vi inte tappar den röda tråden här.

Motsatsen till öppen källkod är s.k. proprietär eller sluten/icke-öppen programvara. Då ägs programkoden av en part (ett företag) som utvecklar den och låter andra använda programvaran mot en licensavgift och enligt licensvillkor. Dessa villkor är ofta stränga och slutanvändarens rättigheter därmed kraftigt begränsade.

Rättigheter till öppen källkod regleras formellt med hjälp av sk. användarlicens. Det finns en hel flora av olika licenstyper, t. ex. Creative Commons (CC), MIT och GNU och vissa är mer restriktiva när det gäller bland annat kommersiell återanvändning. De mest tillåtande licenserna kallas för Copyleft-licenser, en liten blinkning åt termen Copyright. De ger alla användarrättigheter till publiken och gör det omöjligt att åtgången till programkoden någon gång i framtiden skulle kunna begränsas och att koden skulle bli proprietär programvara.

I det här blogginlägget fokuserar vi i huvudsak på GIS-program som bygger på öppen källkod, framför allt QGIS, PostGIS, Geoserver. Men det är bra att ha med i tankarna att öppen källkod finns överallt, t.o.m. utanför den geospatiala sfären.

Är öppen källkod mogen teknik eller ett relativt nytt, trendigt fenomen? Ett slags hobbyprojekt?

Den här frågan dyker upp lite då och då. Man kan då läsa mellan raderna en viss attityd hos den som ställer frågan. Det korta svaret är nej, öppen källkod är varken ett nytt fenomen eller hobbyprojekt.

Det långa svaret är lite mer omfattande. Generellt kan man säga att öppen källkod har funnits länge. Vill man kalla det för en trend så är den i så fall långvarig och tilltagande. Genombrottet kom på 1980-talet med internet och GNU-projektet som är ett helt operativsystem som bygger på öppen källkod som ett alternativ till operativsystemet UNIX. Sedan dess har vi bara sett fler och fler projekt med öppen källkod, även om man inte alltid vet att det handlar om öppen källkod, till exempel Mozilla Firefox. Det finns ett stort antal exempel på öppen källkod som vi alla indirekt använder dagligen, t ex databaser som MySQL och PostgreSQL.

Om öppen källkod var bara ett anarkistiskt hobbyprojekt så skulle det inte finnas något stöd från offentlig sektor. Men nu främjas användning av öppen källkod bl.a. av EU-kommissionen. Vill du veta mer om den strategi som EU har för öppen källkod sedan 2014 och hur det berör alla medlemsländer inklusive Sverige, kan du läsa mer här.

När det gäller GIS-applikationer som ligger oss närmast hjärtat, kan vi säga att GRASS GIS (Geographic Resources Analysis Support System) lanserades redan år 1982. QGIS såg dagens ljus 2002 under namnet Quantum GIS och när utvecklingen tog fart byttes namnet till QGIS år 2013. De första versionerna av både Geoserver (publicering av kartor på webben) och PostGIS (databasprogram) släpptes så tidigt som 2001. Med tanke på att antalet användare ökar och utvecklingsarbetet fortsätter så kan vi nog lugnt konstatera att det handlar om mogen, beprövad teknologi.

Kan vem som helst kan modifiera programvarans kod när det handlar om öppen källkod? Då kan väl koden vara full av virus och därmed en säkerhetsrisk, eller?

Säkerheten är en väldigt viktig fråga och vi tar det på största allvar.

Det är inte så att vem som helst med en dator bara kan plantera in virus i öppen källkod. Som i alla större projekt så sker utvecklingen gradvis, och all ny kod som produceras granskas av personer med kännedom om vad koden gör. Det ligger ju i alla användarnas intresse att sårbarheterna upptäcks så tidigt som möjligt. Granskningen sker innan en ny version av programvaran släpps ut för nedladdning. Naturligtvis behöver man se till att man laddar ner applikationen från en betrodd källa, exempelvis när du vill ladda ned QGIS, gör du det på www.qgis.org.

Det fina med öppen källkod är att allt är öppet, vilket betyder att det alltid finns många ögon som kan se alla förändringar och lägga märke till eventuella fel eller i värsta fall sabotageförsök. Man kan jämföra det med ett stort antal personer som korrekturläser en viss text. Flera ögonpar hittar förmodligen felen snabbare jämfört med bara en eller fåtal granskare. Sedan kan man fixa problemet och hela användargruppen (community) vinner på det. Däremot går det inte att granska proprietär (icke-öppen) källkod på samma sätt för att den koden är ju hemlig per definition.

Vill du själv kontinuerligt bevaka inrapporterade och åtgärdade sårbarheter, både i öppen källkod och proprietära programvaror, kan du till exempel gå till cve.org. Akronymen står för Common Vulnerabilities and Exposures, ett system med syfte att identifiera cybersäkerhetsrisker sedan 1993.

Vem använder öppen källkod? Är det främst för fattiga studenter som inte har råd eller för seriösa, professionella användare också?

Alla använder öppen källkod i någon mån, dvs alla från multinationella bolag som Microsoft och Google, till det lilla företaget som har en egen webbplats och dessutom alla de som har Android på sin telefon. Inom GIS-världen finns programvaror som bygger på öppen källkod (QGIS, GeoServer, PostGIS, m.m.) som används av statliga myndigheter, småföretag och multinationella bolag världen över.

Även företag som sysslar med att sälja proprietär (icke-öppen) programvara använder sig av öppen källkod som komponenter i sina programvaror. Varför? Jo för att öppen källkod är som namnet säger “öppen”, och kan användas av vem som helst (förutsatt att användarlicensen tillåter kommersiell användning).

Praktiskt taget alla GIS-proffs använder öppen källkod även om man kanske inte alltid är medveten om det. Anledningen är att många GIS-program som man betalar licensavgift för använder till exempel GDAL–biblioteket (Geospatial Data Abstraction Library), ett mycket bra verktyg vid konverteringar av olika raster- vektorformat. Och nu kanske du redan anar: biblioteket är byggt på öppen källkod.

Våra kunder, alltså många professionella GIS-specialister, använder sig av öppen källkod. Vi kan ju nämna till exempel flera större städer i Finland, bl a Helsingfors och Tammerfors samt Lantmäteriverket, den nationella lantmäterimyndigheten i Finland. Inom Europa används GIS-programvaror som bygger på öppen källkod av ESA, Europeiska rymdorganisationen och ECMWF, Europacentret för mellanlånga väderprognoser. Utanför EU kan vi nämna t ex UNESCO som främjar öppen källkod i sin GIS-verksamhet.

Varför väljer en professionell GIS-specialist att använda öppen källkod?

Anledningen till varför någon tar steget och börjar använda öppen källkod kan variera. Här är sju argument:

Öppenhet: man vet vem som har gjort programmet och hur det fungerar.
Frihet: att både använda och modifiera källkoden.
Säkerhet: öppen källkod granskas av många ögon.
Inga licensavgifter
Inga låsningar vid en enda programleverantör.
Ingen risk att programvaran bara försvinner en dag för att engagerade användare själva kan bidra till utvecklingen.
Enkelt att komma i gång, testa och jämföra med andra programvaror innan man bestämmer sig.

Vi avrundar här för tillfället. I nästa blogginlägg kommer vi att tala om hur och av vem öppen källkod utvecklas och hur man själv kommer igång. Vänta bara Öppen källkod i nötskal, del 2!

Det finns kraft i gemenskapen! Vi på Gispo bidrar till FOSS4G-gemenskapen bland annat genom regelbundna insatser för att främja öppenhet. I början av juli reste några av oss till FOSS4G-konferensen i Estland för att lära oss nytt och dela med oss av vår egen kunskap. Delad kunskap är dubbel kunskap! Men varför är gemenskapen så viktig i projekt med öppen källkod?

Utveckling och kontinuitet

Gemenskapen säkerställer att vi har tillgång till en bredare grupps kreativitet och kunskap! Ju fler människor som deltar i utvecklingen, desto fler krav ställs på programvaran – vilket innebär motivation att utveckla lösningar och verktyg för allt fler problem och användningsfall. Det finns något för alla att göra, även om du inte själv kan koda, så är det redan värdefullt att bidra med idéer. I stora projekt med öppen källkod är även kontinuitet av stor betydelse. Kreativitet, högkvalitativ utveckling och långsiktig planering motiverar utvecklare och uppmuntrar även nya deltagare att engagera sig!

Kvalitet och säkerhet

Kod som har granskats och testats av flera utvecklare är naturligtvis mer felfri. Någon kan fokusera mer på användarvänlighet medan en annan koncentrerar sig på effektivitet. Till exempel för ett tilläggsprogram, som hanterar större datamängder, är det viktigt att koden är optimerad för hastighet och smidighet. Samtidigt förbättrar en bredare användarbas mjukvarans funktionalitet, eftersom fler upptäcker buggar och skriver felrapporter.

Stöd för användare och utvecklare

God dokumentation säkerställer att nya utvecklare kan komma in i processen utan problem, även i långvariga projekt med öppen källkod, som QGIS. Gemenskapen är levande och syns som bäst i en aktiv användarbas och community med sina egna forum för informationsdelning och tutorials till exempel. För GIS-programvara på öppen källkod finns sådana plattformar som GitHub, StackOverflow, Fosstodon och olika e-postlistor. Ibland anordnas också evenemang, såsom FOSS4G- och QGIS-evenemang runt om i världen. https://www.osgeo.org/events/

Lärande

Utveckla dig själv också! Deltagarna kan öka sin yrkeskompetens genom att lära sig medan de jobbar, och samtidigt nätverka inom gemenskapen. Varning – nätverkande kan leda till intressanta karriärvägar och öppna nya dörrar!

Hur man kommer igång

Alla har något att bidra med till projekt med öppen källkod, så länge det finns en vilja att delta! Du kan till exempel börja med att förbättra QGIS-översättningar, som du kan kolla på Transifex. https://explore.transifex.com/qgis/ På StackOverflow kan du ställa frågor och lösa problem för andra användare. https://stackoverflow.com/

Kom med!

Kartografiska Sällskapet i Sverige organiserade de traditionella Kartdagarna i Göteborg, den 16 till 18 april 2024. Över 650 personer deltog i evenemanget. I utställningen fanns 27 utställare, och en av dem var Gispo! Programmet för Kartdagarna 2024 bestod av många olika presentationer, totalt 95 stycken. Kartdagarna hölls på Clarion Hotel Post i det gamla posthuset i Göteborg. Årets tema var ”Innovationskraften i geodata”.

Den första keynote-föreläsningen hölls av biträdande professor Pontus Wärnestål från Högskolan i Halmstad. Wärnestål talade om hur tjänster drivna med artificiell intelligens bör utformas. Temat artificiell intelligens var mycket närvarande under evenemanget. Det fanns många bidrag som på ett eller annat sätt relaterade till artificiell intelligens.

De flesta sessionerna bestod av vanliga presentationer, men det fanns även workshops och en paneldebatt på programmet. Presentationerna kom både från offentliga och privata sektorn. De flesta presentationerna var på svenska, men det fanns även några på engelska.

Vår egen Pekka Sarkola höll en workshop med temat ”Enterprise GIS with FOSS4G”. Workshopen var populär och hade cirka trettio deltagare. Efteråt ville många diskutera olika lösningar med öppen källkod och Gispo fick svara på många frågor.

Även om vi på Gispo hade full rulle med att stå vid montern och snacka med deltagare, så lyckades vi gå och lyssna på några presentationer. Till exempel höll Marcus Justesen från Värmdö kommun en presentation om Webb-GIS 2.0 och Clemens Zuba från Borås stad hade en presentation med titeln ”QGIS i en organisation – Tips som underlättar för användare och administratörer”. Justesens presentation betonade vikten av brett samarbete både internt i kommunen och med olika intressenter när man bygger en webb-baserad geodatainfrastruktur. Många kommuner använder ett webbkartsgränssnitt som utvecklats genom samarbete, som kallas HAJK. I Borås stad används QGIS för visualisering och hantering av geodata lagrat i PostGIS. QGIS-gränssnitt har anpassats med olika tillägg (t.ex. CustomToolBar och Menu From Project).

Vid evenemangets slut hölls en annan keynote-föreläsning med titeln ”Välmående från hjärnans perspektiv” av föreläsaren och pedagogen Ann-Helen Häggrud. Målet var att ge deltagarna tips om hur man tar hand om sitt eget välmående. Kemiska reaktioner som påverkar hjärnan och därigenom välmåendet diskuterades. Även om innehållet inte direkt relaterade till evenemangets tema var Häggruds presentation underhållande och användbar för många.

Evenemanget erbjöd gott om tid för nätverkande: mellan presentationerna (fika är en viktig svensk tradition) och på kvällsevenemangen. Första kvällen hölls ett ”utställningsmingel” där målet var att mingla runt på utställningen. Efter andra dagen hölls Kartdagspartyt. Efter att ha minglat en stund bjöds det på en trerättersmiddag. Efter efterrätten höjde DJ:n tempot och alla började dansa (till och med några finländare syntes, även om någon kanske påstår annat) och det blev en hel del ABBA-låtar.

De flesta deltagarna var svenska geodata-proffs. Många kommunanställda från olika delar av Sverige besökte Gispos monter. Även statliga institutioner som Lantmäteriet och Trafikverket hade många deltagare på Kartdagarna. Konsultföretag och företag specialiserade på lantmätning deltog också i konferensen. Evenemanget var gratis för studenter och de hade möjlighet att söka bidrag för resekostnader, vilket ledde till att många glada studenter hade kommit till Göteborg.

Under den sista sessionen presenterades vinnarna av kartutställningen. Gispo-representanterna gladde sig åt att många kartografer hade använt sig av programvara på öppen källkod, (som QGIS, Inkscape och GIMP) när de skapade sina kartor. Dessutom tillkännagavs platsen för nästa års evenemang. Det avslöjades att Kartdagarna 2025 kommer att hållas i Skellefteå den 8 till 10 april på Sara Kulturhus. Så vi ses nästa år i Västerbotten!